Tingsryds skytteförening.

Från det första vi kunnat finna från start med skarpskytte fram till i dag med luftgevär.

Så här såg dåvarande protokollkort ut som var skytt fick när de var med på en tävling. Där fördes in hur många träffar de hade på olika avstånd. Centralstyrelsen för Sveriges Frivilliga Skytteföreningar har genom Verkställande Utskottet beslutat att till efterrättelse fastställs det af styrelsen för Kronobergs Skytteförbund insända förslaget till stadgar för Tingsryds Skytteförening, sådana de här finns bifogade. Stockholm den 17 juni 1902.

Ett stycke från stadgarna:

Tingsryds Skytteförening har till ändamål dels att bibringa sina medlemmar en skjutskicklighet, som sätter dem i stånd att kraftigt medverka vid fosterlandets försvar, dels och att inom sitt område sprida intresse för den fosterländska skytterörelsen.

Med dessa ord skrivna av Centralstyrelsen för Sveriges Frivilliga Skytteföreningar föddes Tingsryds Skytteförening. Föreningens första styrelse är ett frågetecken. De första styrelseprotokollen från slutet av 1903 har en ordförande som heter Gustaf Roth skrivit under.

Den första skjutbanan anlades i Öjasjömåla och kostade på den tiden 876:-. Från sammandraget över Kronobergs Skytteförbunds årsrapport 1903 kan man utläsa att Tingsryds Skytteförening har 77 aktiva medlemmar och 11 passiva. Vid skjutbanan i Öjasjömåla har lossats 3411 st. skarpa skott.

Det första årsmötet:

Styrelsen för 1904 bestod av ordförande G. Herman Englander, styrelseledamöter var lantbrukare Carl Englander, urmakare Gustaf Höjer, Herr Berndt Englander och stationsskrivaren Johan Johansson. Som suppleanter var organist Carl Sandqvist och herr Conrad Rynell.

Utdrag från protokoll 1904:

Man beslutar om ordningsregler för dansen vid Skyttepaviljongen. Den får ske varje söndagsafton med början efter skjutningen, dock tidigast klockan 5 på eftermiddagen och skall avslutas före klockan halv tio. All annan dans utan styrelsens medgivande är förbjuden och tillträde till dansen har de medlemmar som har erlagt avgiften. Musikkåren har börjat sina övningar med en lektion i veckan och man har utformat stadgar för kåren. Stadgarna slår fast att musikkåren skall stå till föreningens förfogande. Intäkterna från spelningarna skall gå till kårens kassa men 25% av intäkterna skall avsättas till instrumentunderhåll. Man beslutar att musikkåren skall spela midsommarafton och midsommardagen på skyttepaviljongen. Detta framträdande midsommar 1904 torde vara första gången som föreningens egna musikkår framträder.

Medlemsavgiften för 1907 var 50 öre för seniorerna. De som var under 18 år betalade ingen medlemsavgift. Medlemsantalet från 1902 till 1912 var ca: 60–80 st. 1913-1914 ökade medlemsantalet till 317 st. Det berodde på oron i världen. Det kan man se på medlemsstatistiken genom hela århundradet, vid världskrigen har föreningen haft mest medlemmar.

1915 anlades det en ny skjutbana i Öjasjömåla.

Delar av en arbetsbeskrivning för Öjasjömåla nya skjutbana: Den är belägen omkring 1 mil söder om Tingsryds järnvägsstation i trakten av Hunnamåla och strax väster om den nordligaste tredjedelen af Skärsjön å Öjasjömålas ägor i Tingsryds socken. Skottriktning väster till öster. Banan byggs för skjutning upp till 600 meters avstånd till de så kallade hisstaflorna. Materialbod uppföres å plats i närheten af blinderingen. 2 stycken telefoner anskaffas av styrelsen, lämplig modell AB LM Erikssons så kallade fälttelefoner till ett pris af 70:- stycket.

I början av 20-talet var verksamheten inte så stor. 1921 väcktes frågan om att en dansbana skulle anläggas om mark fanns i närheten av skjutbanan i Öjasjömåla, en kommitté utsågs. Om dansbanan blev byggd går inte att utläsa ur protokollen.

Vid årsmötet 1928 fastställdes ammunitionspriset till 60 öre per serie. Arvode till markören Axel Pettersson bestämdes till 15:- per säsong. Vid samma årsmöte tillsattes en kommitté för anläggande av en dansbana i Kornalycke. Man upptog ett femårigt amorteringslån i Urshults Sparbank på 350:-.

1934 beslutades det om rivning av dansbanan i Kornalycke och om att en ny skall uppföras i Öjasjömåla (Bokängen).

1935 beslutades det att flytta och bygga om skjutbanan i Öjasjömåla, till en kostnad av ca: 875:-.

1940 avvecklades dansbanan i Öjasjömåla, styrelsen beslutade sälja dansbanan till Henning Philgren för 100:-.

1940 bildades Tingsryds Köpings skyttegille. De anlade en skjutbana i Tingsryds samhälle. 300 metersvallen var belägen ungefär vid Odengatan skjutriktning mot Korpalycke längs Nygatan (se bilaga 2). Gillets första ordförande var Sven Carlsson (sedermera Carlfalk). Han var ordförande fram till och med sammanslagningen med Tingsryds Skytteförening 1956. Medlemsavgiften för 1940 var 2:-.

Vid styrelsemötet den 8/2 1956 för Tingsryds Köpings Skyttegille beslutar mötet om en sammanslagning till en gemensam förening Tingsryds Skytteförening. Detta år byggdes en ny skjutbana i Ulfsryd, med möjlighet att skjuta på 6 tavlor från 100, 200 och 300 meters avstånd, det är den plats den är belägen på än idag. Kostnad enligt ekonomisk plan 11.574:-. Till de sammanslagna skytteföreningarnas förste ordförande valdes Bilskoleägare Harley Berndtsson och han var ordförande fram till och med 1968. Han var ordförande även 1980-1981.

Föreningen har fram till 1968 ägnat sig åt enbart krutskytte K-pist och mauserskytte. 1968 köps det in 3 st. luftgevär av fabrikat Walter för 600:-. För att finansiera inköpet så anordnas ett lotteri med kaffe som vinster. Detta var startskottet till dagens skytte.

Efter Harley valdes Erling Karlsson i Ulfsryd till ny ordförande. Han var ordförande fram till och med 1979. Det var under denna tid som luftgevärsskyttet kom igång.

Urshults Skytteförening blev av med sin bana som låg för nära samhället. Urshultsskyttarna ville använda skjutbanan i Ulfsryd och det gick naturligtvis bra, så 1977 utvidgades skjutbanan i Ulfsryd från 6 tavlor till 10 tavlor. 1978 flyttades vägen vid 300 metersvallen och 1979 byggdes det en skyttehall över 300 metersvallen. Dessa arbeten gjordes tillsammans med Urshults Skytteförening och kostade enligt den ekonomiska planen 85.825:-. 1984 byttes 6 st. tavelställ ut till en kostnad av 16.405:-.

Kronobergs Skytteförbund tyckte att föreningarna skulle börja skjuta med så kallade korthållsgevär för att det skulle vara lättare att rekrytera ungdomar. Så därför införskaffades 3 st. korthållsgevär 1979 till en kostnad av 4.200:-. Föreningen hade stor verksamhet några år med korthållsskytte, men det ebbade ut och gevären såldes för att finansiera inköp av luftgevär.

Luftgevärsskyttet kom som tidigare har nämnts igång 1968. Till att börja med så var skyttet i Dackeskolans källare där det fanns 3 banor. Luftgevärsskyttet flyttades ut till bygdegården under 70-talet och tillbaka till skolan under 80-talet. Efterhand som luftgevärsskyttet ökade så blev skolans lokal för liten så den 1/12 1992 hyrdes källaren på Skyttegatan 12 i Tingsryd och renoverades till en kostnad av 25.552:-. 8 banor byggdes upp men det förbereddes för ev. 2 till, 1998 utökades luftgevärshallen till 10 banor.

2001 gjordes det en stor investering då alla elva luftgevären byttes ut. Det kostade 132.000:- och finansierades med eget kapital, skogsplanteringar och arbete på Trensums Food med etikettering av dryckesburkar samt försäljning av de gamla luftgevären. Samtliga gamla luftgevär såldes till Ringamåla Skytteförening för 59.000:-.

När man läser 2001 års årsrapport så finns det 76 medlemmar. Medlemsavgiften var för seniorer 100:- och för de som var under 18 år 50:-. 2001 avlossades det 48.100 skott totalt. Av de 48.100 var det 1.100 skarpa skott.

Ser man historiskt på de 100 första åren så har medlemsantalet gått upp och ner. Idag finns det ungefär lika många medlemmar som 1903 men det skjuts mera tack vare luftgevärsskyttet.

Sommaren 2005 får vi en kalldusch då vi blir uppsagda från vår Luftgevärslokal i Tingsryd nu var det frågan hur vi skulle göra. Antingen magasinera föreningen eller försöka hitta en annan lokal. Som tur var så hittade vi en i Konga som skulle passa för vår luftgevärsverksamhet.

Efter förhandlingar med Stewe Engberg och Britt Johansson så kunde vi få hyra gamla Cykel och Motor på Ronnebyvägen 45 till en hyra på 2.000:- + moms och det inkluderar värme och el.

Hyran finansieras genom ett driftsbidrag på 25.000:- per år och resten med egna medel.

Nu började en hektiskt tid att få lokalen i ordning innan vårens luftgevärsskytte 2006 skulle starta. Våra elektriska banor med snöre monterades upp. 5 st. fick plats. Renoveringen gick snabbt och det blev färdigt i tid.

Ren. av lokalen finansieras med gåvor från företag och ett bidrag från f.d. hyresvärden Lars Ingvar Gustafsson (10.000:-).

Från och med 2005 års verksamhet finns inte 6,5 mm. skyttet med. Med andra ord så avvecklades skarpskyttet och luftgevärsskyttet tar över helt och hållet.

I slutet av 2006 införskaffas 5 st elektroniska luftgevärsbanor av märket Megalink till en kostnad av 110.000:-. De finansierades med till hälften med egna medel resten av bidrag (sponsring, Fsr och Kommunbidrag).

2007 utses Ulla Håkansson till ansvarig för kioskverksamheten.

2008 var den gamla kompressorn utsliten och en ny köptes in av märket Bauer till en kostnad för 25.000:-.

2009 fick vi möjlighet att köpa lokalen Ronnebyvägen 45 för 525.000:- och det gjorde vi. För första gången i vår historia så lånade vi för vår verksamhet. För att finansiera köpet och byte av värmeanläggning lånade vi upp 600.000:- från Sparbanken Eken.

Med en hyresgäst på övervåningen och kommunala bidrag så lyckades vi klara av detta.

Nu är vi framme vid 2012 alltså 110 år efter starten och enligt verksamhetsberättelsen för detta år så är vi 71 medlemmar.

Det har skjutits 46.000 skott detta år. Under denna 10 års period har flytten till Konga dominerat vilket har varit väldigt positivt för oss. Det har i stort sett varit fullt på skjutbanorna hela tiden på våra träningskvällar.

Som ny ordförande 2015 valdes Johnny Ahlstedt.

Verksamheten flyter på som ovan med samma intensitet fram till 2018.

Vad händer då, jo vi fick ett erbjudande att köpa Konga Värdshus som senast har varit Konga Cykel o Motor för 600.000:-.

Efter att vi har besiktat lokalen och konstaterat att den skulle kunna passa alldeles utmärkt för vår verksamhet om vi river några väggar i försäljningslokalen så att vi kan få in 9 st. skjutbanor.

Hur skulle vi nu kunna finansiera detta köp. A.I fastighetsbolag hade visat ett intresse för vår gamla lokal att göra om den till lägenheter och efter förhandling var de villiga att betala 650.000:- för den.

Sture får uppdraget att kontakta säljaren av fastigheten Konga Cykel och Motor (Mats Ekström) för att acceptera affären. Sture kontaktar även köparen av våran bef. fastighet A.I fastighetsbolag (Håkan Håkansson) och accepterar hans bud. Sture kontaktar även Sparbanken Eken i Rävemåla och ger dom uppdraget att genomföra försäljningen av våran fastighet.

Efter 920 timmars arbete på kvällar och helger flyttar vi in i den nya lokalen 2019.

Den totala kostnaden för hela affären blev 909.573:- finansierad på detta vis. Egna medel 501.106:-, Banklån 132.500:-, Rf 175.000:-, Eget arbete 75.967:-, Kommunalt bidrag 25.000:-. Utöver detta har Jan Hagelberg skänkt oss ett nytt kök.

2021 färdigställdes det hela med ett inköp av 2 st banor 8 och 9.

Verksamhetsberättelsen för 2021 säger att vi har skjutit 27.000 skott på hösten (våren stängt pga. pandemi) och antecknade medlemmar var 87 st.

I föreningen har det i alla år varit många duktiga och engagerade medlemmar som har jobbat hårt. Här nedan nämns några:

G. Herman Englander Ordf. 1904-1919
Hjalmar Johansson Ordf. mm. 1914-1955
Enok Johansson Styrelseledamot 1921-1955
Hugo Fransson Ordf. sekr. mm. 1927-1960
Henning Philgren Dansbanorna mm. 1928-1940
Nils Karlsson Sekreterare, revisor 1935-1982
Harley Berndtsson Ordf. mm. 1956-1968
Tor-Göte Karlsson Kassör 1961-1993
Alf Nilsson Ungdomsledare 1964-2012
Erling Karlsson Ordf. 1969-1979
Lennart Bännstrand Revisor 1961-2012
Sture Håkansson Sekreterare mm. 1979-
Solveig Nilsson Rev, kassör mm. 1995-
Roger Tiensuu Ordf, Rev. 2001-
Ulla Håkansson Kioskansvarig 2007-
Britt Axelsson Kiosk 2012-
Johnny Ahlstedt Ordf. 2015-

Informationen är hämtad från: Första protokollsboken från 1903-1907.
Andra protokollsboken från 1914-1950.
Tredje protokollsboken Tingsryds Köpings Skyttegilles från 1940-1986.
Från 1984 sitter alla protokoll i 3 st. pärmar fram till dags dato.
Information från gamla skyttar.
Bilaga 1 ekonomisk karta tryckt 1951 över Öjasjömåla
Bilaga 2 ekonomisk karta tryckt 1951 över Tingsryd
skala 1:10.000.

Vid pennan Sture Håkansson.

Skildring av dåtiden - nedskrivet av Sven Johansson

Gott smör

Det fanns för många år sedan en skogsby söder om Tingsryd vid gränsen mot Blekinge, ett litet lantbruk med tre familjemedlemmar som försörjde sig på vad jorden gav. Dom var ägare till två kor som gav mjölk till hushållet och lite till försäljning, två kalvar som slaktades, samt ett par grisar som gav fläsk och skinka till julen. Den lilla skogsmarken gav ved så stugan kunde hållas någorlunda varm vintertid.

Det var för några år sedan, en otroligt varm sommar. Fadern och sonen var sysselsatta i skogen med att avverka träd till ved för vinterbehovet, De hade gummistövlar på fötterna, sedan det var så olidligt varmt plågades dom av en svår fotsvett, vilket gjorde att strumpor och sockor blev genomblöta. Därför brukade dom hängas till tork på ett snöre över vedspisen som fanns i köket. Vid spisen hade hustrun satt en kruka med grädde som hon skulle kärna till smör. På morgonen när männen skulle till skogs kunde dom inte hitta sina strumpor, utan dom fick ta en annan fotbeklädnad.

På dagen när hustrun kärnat till smör fann hon strumporna i kärnmjölken. Hon ordnade till smöret som inte såg aptitligt ut, hon brukade ge grisarna en skvätt av kärnmjölken, men dom ville inte smaka när dom luktade på skvätten dom fått, hon försökte med att sockra med lite finmalet havremjöl men grisarna vägrade smaka. Dom brukade annars vara förtjusta i kärnmjölken som är både läskande och näringsrik. Hon fick placera resten svalt för manfolken brukade vilja ha lite med sig till arbetet i skogen.

När maken kom hem från skogsarbetet blev det rådslag om vad som skulle göras med smöret, använda det till grisarna gick ju inte för dom vägrade att ens smaka på kärnmjölken. De enades om att det var bäst att försöka sälja smöret till lanthandeln. När mannen kom till handlaren var han tveksam för det var längesedan han sålt lantsmör och så tyckte han att smöret inte såg bra ut, han luktade och sniffade värre än en narkotikahund , men lantbrukaren intygade på att det var nykärnat.

På kvällen när affärsinnehavaren skulle stänga butiken kom en familj från Göteborg de ville bland annat köpa smör. Handlaren kunde erbjuda riktigt hemkärnat lantsmör, dom blev intresserade och köpte ett kilo. Morgonen dagen efter innan handlaren skulle öppna butiken hörde han ett hårt bultande på dörren. Handlaren tittade ut igenom fönstret och fick se Göteborgsfamiljen utanför dörren. Han bad sin medhjälpare öppna för dem, han misstänkte att det var något med smöret han sålde kvällen innan. När Göteborgarna kom in i butiken ville dom köpa mer av lantsmöret dom köpte kvällen innan, och om det kom in mer ville dom i fortsättingen köpa prima lantsmör.

Nedskrivet av vår nu bortgångne skyttekamrat Sven Johansson.

En marknad i Tingsryd 1925

Det som har hänt på Julimarknaden, berättade en arbetare för mig när jag grävde grunder i Blekinge 1960, det var under kafferasten som han frågade var jag var i från när jag talade om var jag bodde började han berätta om en dam, som var kommen hemifrån han frågade om jag kände henne men det gjorde jag ju inte men visste vad hon bott. Hon hade varit gift med en bekant till honom, men äktenskapet var inte vad det borde varit, utan hon skaffade sig en älskare vid sidan om, vilket var en frikyrkopräst, vilken hon blivit bekant med, för hon var begåvad med en mycket vacker sångröst, och ett mycket vackert utseende.

På den tiden som detta utspelades var marknadsplatsen, belägen vid gaveln på kyrkstallarna, och utmed storgatan bort till där gulf bensin station är belägen och med försäljningsstånd på platsen framför Axel Carlssons cykelaffär.

På marknaden hade ovannämnda dam träffat sin präst, då det var ett skönt och angenämt väder, beslutade de att försöka finna en plats där dom kunde få vara ostörda för en kärleksstund. De beslöt att ta sig in i vagnsboden som var i byggnaden vid änden på marknadsplatsen, det gick bra dom hade kommit in och fann en plats i en fjädervagn vars framsätet fick bli deras älskogsläger. Men det bar sig inte bättre än när dom började sina övningar kom vagnen i rörelse vilket gjorde att klossarna som låg bakom hjulen ändrade läge så vagnen rullade ut mellan marknadsstånden med sina älskande i framsätet.

Det hade kunnat gått riktigt galet om inte en lantbrukare från Bagganäs stått nere på storgatan och lyckades styra vagnen så den rullade vidare på gatan annars hade den kunnat hamnat nedan för slänten på andra sidan, men nu kunde den rulla igenom hela marknaden med sina älskande i framsätet. När dom kom till kyrkparken hade dom tur för då hamnade vagnen mot slänten för annars hade den fortsatt ner för hela åbacken. Där vagnen stannade stod några ynglingar hemifrån byn och snackade om var de skulle gå och förtära en flaska brännvin som en av dem köpt, för han hade nämligen varit i Växjö och tagit körkort på motorcykel.

Efter marknaden lämnade damen Tingsås, Men kom till baka i början av 1960 talet, och byggde sig en sommar stuga, på den gamla tomten, där hon var född. På 1970 talet, när vägarna ändrades hemma i byn, tyckte hon att hon inte trivdes längre, för hon fick göra en del ändringar på sin tomt, vilket hon ville att jag och min bror skulle hjälpa henne med, eftersom vi var de största delägarna i väg företaget, men vi kunde inte påverka vägsträckningen.

En sommar dag i början av Juli månad när vi satt och fikade ute på våra trädgårds möbel, kom hon och blev bjuden på fika, hennes ärende var att få mitt namn på ett papper angående sina ändringar, hon var under hela fika pausen retfull mot mig för att vi inte hade kunnat hjälpa henne i vägfrågan, när hon skulle gå frågade jag om hon inte skulle besöka Julimarknaden för du brukade ju vara besöka den förr i tiden, hon slet åt sig papperet, och gick utan att tacka för fika eller min underskrift.

Nedskrivet av vår nu bortgångne skyttekamrat Sven Johansson.

Svår misshandel vid ulvsryd gamla skola

Det som började vid den gamla skolan i Ulvsryd kunde ha slutat med ett mord i den intill liggande storskogen. Hemvärnet var kallat till övning, en mycket vacker majsöndag 1941, på grund av att de krigförande ute i Europa hade börjat använda fallskärshoppare i det stora kriget som rasade. Vår samlingsplats var den gamla skolan i Ulvsryd , som sedan blev vår Hemvärnsgård.

Vår övnings plats var ett torp, bortom storskogen öster om samlingsplatsen. Vi hade en ung löjtnant från regementet i Växjö som instruktör. Vi hade innan övningen började blivit visiterade så vi inte hade några skott i vår utrustning. När vi som bäst höll på med övningen, fick vi från storskogen höra ett hiskligt skrikande o svärande, brakande o knakande som kom närmare Karl Karlsson från Spåramåla, som var befäl befallde oss att sätta blank bajonett på gevären. Lägga oss i skydd, för nu var det fara på färde, vi kunde naturligt vis inte låta bli att titta fram bakom skydden. Vad vi blev förvånade när vi på vägen som gick till torpet fick se två lottor komma svärande, skrikande, sparkande på varandra, slitande i håret så stora tussar lossnade. Med lottadräkten sönderriven så brösten hängde bara och sönderrivna med stora skin slamsor samt blod o svett droppande på lottadräkten. Det var ohyggligt att dom hade kunnat tilltyga varandra så stora skador med naglarna.

Kalle var den som snabbt fattade situationen, han kommenderade fyra hemvärnsmän att skilja dom stridande åt. Men se det räckte inte utan han fick be två till om hjälp för en blev biten i armen den andra i handen. Man kan inte föreställa sig, hur det blir när alla hämningar släpper, och ilskan tar över hand, det var en av mannarna som tog den ena lottan och bar henne ut på vägen och sade nu lugnar du dig kärringjävel. Men när han satte ner henne sprang hon blixtsnabbt bort till den andra och för sökte att skalla henne.

När Kalle fått läget någorlunda under kontroll, befallde han oss som blev kvar att söka rätt på löjtnanten som inte syntes till. Medan han och dom som höll damerna i schack började förflytta sig till samlingsplatsen vid skolan för att sjukvårdarna skulle kunna stoppa blodflödet. När vi började sökandet efter löjtnanten öppnade Andersson som bodde på torpet fönstret och sade att det ligger någon inunder vinbärs buskarna, det var löjtnanten som svårt chockad helt tappat kontrollen över läget, ung som han var så var det inte så konstigt att bli ställd inför en misshandel på liv eller död.

När vi kom till skolan med löjtnanten höll dom övriga på att lasta in de skadade i militär bilen för transport till läkare, när bilen kört bara 100 meter kom den backande till baka. Med ett väldigt liv i, de hade satt den ena lottan i baksätet mellan två hemvärnsmän och en i fram sätet när den i framsätet hade vänt sig om och fick se den andra, skrek hon nu har du väl det beviljat ditt jävla luder, samtidigt som hon skulle kliva över till baksätet, för att ge den andra en omgång. Det bar sig inte bättre än att hon satte klacken mot handsfackets lucka som var av bakelit vilket gjorde att den gick sönder. Var på gjorde att vi fick lägga 2 kr var som samlades in för att löjtnanten skulle slippa ensam betala en ny.

När dom kom tillbaka, var det inget annat att göra än att fläkta upp den gengasdrivna bilen som lottorn åkt med ut till det som skulle blivit en övning, under tiden gav Kalle, mig och min kusin Gösta Petersson från Veramåla, order att hjälpa honom med utspisningen när vi kollade vad vi hade som skulle användas, fann vi att den stora mjölkspannen var om kullvält så mjölken fanns på marken, men som tur var så hade inte gengasbilen kommit i väg utan han fick order att ta med sig en back läsk tillbaka.

När löjtnanten druckit 3 flaskor pilsner som befälet skulle haft vid utspisningen fick han färgen tillbaka och rösten så han kunde börja gorma igen på befäls vis, han tog manskapet med sig till mossen där nuvarande skjutbanan är belägen, för vi skulle på efter middagen ha tävling i fältskytte, där dom satte upp måltavlor. Medan Gösta o jag skulle hjälpa Kalle med ut spisningen. När vi skulle börja med att skära brödskivor hettade vi inte mer än en limpa. Kalle började då försöka att tala med 2 gamla lottor som satt på trappsätena och bara grät för dom var svårt chockade efter det dom varit med om, han lyckades till sist få fram att dom båda kämparna hade kastat brödlimpor och smör paket på varandra, när Gösta o jag började leta fann vi både bröd o smör borta vid skogen.

Hur hade då detta elände börjat, det gick att reda ut så långt att 4 lottor hade åkt från Tingsryd i bilen som var gengasdriven. När dom kom till skolan och hade lastat ur bilen och kommit ut i det härliga vårvädret hade dom fått vårkänslor och blivit häftigt brunstiga och börjat diskutera vilken av deras män som var aktivas i sängen. Det började med att dom skrek åt varandra, sedan började dom att sparkas, det var det som gick att få fram av dom 2 gamla systrar som satt och grät.

Gösta blev med tiden Hemvärnschef i Wassmolösas hemvärn. Han brukade tala om denna händelse för sina mannar om hur svårt det är vid en så allvarlig händelse att fatta riktiga beslut som Kalle i Spåramåla gjorde. Gösta o jag talade ofta om vad det kunde vara som utlöst det hela, vi kom nästan alltid fram till att det säkert varit något gammalt groll som blommat upp till en så helig ilska. Det var tur att dom inte fick tag i besticken. Lika så att dom kom rätt på vägen som gick till torpet där vi höll till. För om dom fortsatt att fara omkring i skogen och den ena hade blivit ut tröttad hur lätt hade inte den andra kunnat strypt henne.

Så vitt jag vet gjordes inte någon riktig utredning utan händelsen tystades ner, jag har inte fler detaljer i min dagbok men det är säkert mer som skulle komma fram om denna händelse men dom som var med är borta för länge sedan. Det var tur att inte våra lottor fick dåligt rykte, för dom gjorde verkligen en stor insats under krigsåren.

Nedskrivet av vår nu bortgångne skyttekamrat Sven Johansson.

Den äldsta skytteföreningen i Tingsryd var Djuramåla

Hur gammal är det säkert ingen som vet, men 1903 fanns det, 39 aktiva skyttar som avlossade 2140 skarpa skott. 1909 fanns 21 aktiva som avlossade 740 skarpa skott. 1910 fanns17 aktiva medlemmar som avlossade 570 skarpa skott. 1914 finns inga medlemmar rapporterade till skytteförbundet. Det fanns flera goda skyttar jag har hört mig berättas om, Albin Hult i Elsemåla som erhållit riksmedalj i guld samt Ernst Karlsson i Betet han erhöll Kronobergs skytteförbunds guldmedalj 1910. Man kan förstå vilket intresse det fanns bland ungdomen när ett skott kostade 7 öre 1903 och en dagslön var 25 öre.

Intill norra gränsen av Djuramåla Storegård, och vid norra änden av Djurasjön ligger en liten by omfattande 3 gårdar Kåragård, på 2 av dessa har det legat skjutbanor. Den som Djuramåla skytteförening använde ligger på Inge Karlssons gård, det finns väl bevarande lämningar kvar av banan, som troligtvis anlades om kring 1860 talet, det finns inga handlingar från 1800 talet. Men i början av 1900 finns rapporter av verksamheten.

Det fanns även en paviljong i anslutning till skjutbanan, från 1902 till 1914, 1905 hölls husförhör i skyttepaviljongen efter som folkskolan i Djuramåla var stängd på grund av pågående difteriepidemi. Paviljongen revs 1914 av snickaren Johan-Erik från Hökamåla efter det att lanthandlaren i Djuramåla skjutit hål i taket med sin amerikanska revolver, paviljongen flyttades till Tingsryd där den byggdes upp på nytt.

Den intressantaste skjutbanan har legat på Norregården, som har varit min farfars, och ägs numer av kusinen Allan o hans hustru Lizzie. På vintern 1962 anlade jag tillsammans med dåvarande ägare min kusin Kjell Johansson en kilometer lång bilväg igenom skogen fram till Stenfors. På sommaren 1963 ville min far som var född på Norregården åka vägen igenom skogen, han visade på olika platser som han påmindes om och vad dom kallats för i sin barndom.

När vi var nästan var framkomna till Stenfors ville han att jag skulle stanna, för han ville visa vad det legat ett torp som han kallade Lunden, när vi kom fram till där torpet hade legat, började han visa grunden efter ladugården. Där brukade han och hans bror Anton sova i höet när dom satt fiskredskap i Törstegölen, som gränsade till torpet. Sedan visade han grunden till boningshuset, när vi fortsatte att gå talade han om vad de olika åkerlapparna kallats, vi kom fram till som jag tyckte ett väl ordnat stenröse, han sade att här är kulfånget efter en mycket gammal skjutbana.

Då blev jag intresserad för jag var ju tävlingsskytt, det var kanske därför som han ville visa mig torpet. På min fråga hur gammal banan kunde vara visste han inte det men hans far hade sagt att här har i alla tider funnits skjutbana. Farfar var född 1854 och hans far var född 1826. På min fråga varför banan lades ner trodde han, att det berodde på att boningshuset på Lunden låg i skottriktningen. Det började användas helmantlade kulor till Remingtongevären omkring 1865 det är troligt att banan flyttades till Inge Karlssons gård vid den tiden.

Djuramåla skytteförening bildades troligtvis när lundenbanan lades ner. Skjutbanan vid Lunden var ingen tävlingsbana, utan har med säkerhet varit anlagd för att träna allmogen för de stora krigen, som förekom på 1600 och 1700-talen. På Karl XI tid beordrade han sina landskapskaptener att utbilda almogen i skjutskicklighet och handhavande av vapen, det kunde nog vara lämpligt för gränsen mot Danmark fanns ju där Blekinges länsgräns går. Hur det än är och har varit så är skjutbanorna bland Tingsryds äldre kulturminne och bör bevaras.

Nedskrivet av vår nu bortgångne skyttekamrat Sven Johansson.